Sedan jag var barn (det är ett bra tag sedan) har jag skruvat isär apparater och prylar, särskilt när de skulle kastas. Elvispar, rakapparater, borrmaskiner och andra mekaniska saker innehåller många roliga små ting och jag hade länge vanan att samla på dessa, utan att egentligen veta vad dom skulle vara till.
För några är sedan skaffade jag enkla svets- och lödapparater och började leka med att foga samman skrotbitarna som började fylla alltför många lådor i garaget. Ur detta kom små gubbar, djur och nya totalt oanvändbara apparater.
Jag tycker inte att man skall kasta saker i onödan. Om sakerna går sönder skall de repareras och om detta inte går så kan de ju alltid återuppstå som Återgubbar.
På senare tid har det myntats ett begrepp som kanske passar in på Återgubbarna, nämligen “Upcycling“. Det förklaras som: “Upcycling, en kreativ variant av återvinning, öppnar upp för ett återbruk av alla möjliga sorters prylar. Istället för att låta gamla och förbrukade saker sönderdelas och stöpas om i samma form om igen, innebär upcycling att låta föremålen få helt nya funktioner.” Se mer om detta på Wikipedia.
I USA pratar man mycket om “repurposing“.
En annan konstig term jag stött på är Assemblage. En definition av Assemblage är följande:
As one familiar with the word “assembly” might assume, assemblage is a form of sculpture comprised of “found” objects arranged in such a way that they create a piece. These objects can be anything organic or man-made. Scraps of wood, stones, old shoes, baked bean cans and a discarded baby buggy – or any of the other 84,000,000 items not here mentioned by name – all qualify for inclusion in an assemblage. Whatever catches the artist’s eye, and fits properly in the composition to make a unified whole, is fair game.
Så:
Vad det än heter så har jag har väldigt roligt när jag rotar i mina skrotlådor och plötsligen ser hur några bitar kan sammanfogas till något som aldrig funnits tidigare.